Ett annorlunda år
I år blir andra julen på 59 år som jag inte firar med min mamma, (första gången var jag i Saudi). Det känns konstigt, men det kommer bli bra. Vi firar som vanligt med mina syskon och deras familjer. Det blir ett helt gäng, mycket mat och barnen kommer förmodligen få för mycket klappar och allt blir en enda röra, men sen får jag och Kjell åka hem o mysa framför brasan med katten Turbo ...
Året har som vanligt sprungit ivag och jag har inte hunnit så mycket som jag ville, men ändå en hel del. Trädgården har, trots avsaknaden av mammas hjälpande hand, blomstrat. Huset har fått lite upprustninng och husbilen något större garage.
Detta året har jag inte arbetat som anställd alls, några småjobb hos grannar i min firma har jag gjort, men mest jobb har jag förutom på Fridelund, lagt tid på Solrosvägen, huset i Krokek, som till sommaren förhoppningsvis ska får en ny ägare. Och då vill jag ju att det ska vara i toppskick...
Sommaren, Kjells semester tillbringade vi dels i husbilen där vi åkte en knapp vecka söderut o vände i Tyskland stannade nån dag i Danmark och hade en mysig kväll i Skåne med gamla vänner. Så fick den åka norrut för att höra konsert på Dalhalla. Kjell hade också kalas i dagarna 2 för att fira sin 60-årsdag, vilket var mycket trevligt.
Så ni ser livet går på, vi blir äldre och ägorna mer upprustade. Och trots att året började jobbigt och att det påverkar livet att det inte längre är som förr, så måste man väl säga att vi har det ganska bra.
Vi har mer än mat för dagen, vi har tid för det mesta vi vill, vi har människor, både stora och små runtomkring oss ganska ofta och vi har ett fint ställe att vara på.
Med det sagt vill jag önska er det samma; att ni får ha det bra och må gott.
En riktigt God Jul och ett Gott Nytt År är en stående önskan, som vi kanske måste jobba lite på själva också. Så låt oss försöka, kanske ses, eller åtminstone höras, så att vi vet att nån finns där som faktiskt bryr sig och som finns kvar även om vi inte hörs så ofta.
Kram på er därute. Monika, Kjell o Turbo
hej då mamma, vi ses en annan dag
Det var så jag sa varje gång när jag gick hem. För att hon skulle veta att jag snart kom tillbaka, men att jag inte skulle ljuga och säga att det var imorgon. Hon kom inte ihåg att jag varit där mer än några minuter, men jag tror att känslan var att vi sågs ganska ofta, även om hon inte mindes.
Vi gjorde många saker tillsammans, mamma o jag. Särskillt efter att pappa gått bort. Jag köpte mitt älskade Fridelund, där hon ficka vara, odla själv, när jag fortfarande bodde i Stockholm, och umgås när jag var där.
Sen har hon fortsatt att vara här. På lite annat sätt när Kjell kom in i bilden, men ändå ofta. Det var hon som var trädgårdsmästaren. Annars hade jag nog bara haft morotsrabbatter, men nu har jag också många blomrabatter, som trots att hon inte var särskillt flitig mot ogräset de sista åren, är fina minnen av en mamma som älskade att vara här.
De sista åren när hon var mer beroende av oss hämtade vi henne alltid så hon var med när storfamiljen träffades, ofta på Fridelund, men också hos de andra barnen o barnbarnen.
Hon kunde också ta färdtjänst och vara med bara mej. Hon satt mest i en solstol och kollade på när jag jobbade i trädgården, men in i det sista skulle hon alltid ner och dra några ogrässtrån så man med andan i halsen sprang ifatt henne för att hon inte skulle ramla.
Ofta var också de gånger vi bara gick ner på byn, Åby, och på kondiset för att fika och så till Konsum för att köpa frukt, glass, lite godis och en Expressen.
Det var en omställning att gå från att ha en mamma som hjälpte mig med mycket, till att ha en mamma som behövde mej väldigt mycket, ofta tog för givet att jag var där och ändå inte kom ihåg att jag varit där...en sorg, men ändå tacksamhet för vad jag fått och även för vad jag fick vara; hennes Monkan, som kom när hon behövde. Jag gjorde så mycket och gott jag kunde, kände mej ofta otillräcklig, men idag när det är färdigt så är jag glad att jag gjorde det, även om det stundtals varit jobbigt.
För jag kan säga; jag gjorde så gott jag kunde och hon älskade mej för det.
Nu är det slut. Mamma finns inte mer, hon är äntligen med pappa igen, som hon har längtat.
Det kommer bli tomt, men också skönt att tro på att hon har det bra nu och jag ska försöka att inte ha dåligt samvete för att jag tycker det känns bra.
Ha det bra mamma, vi ses en anna dag...
En välsignad jul
Ja inte har väl året varit ett av de bästa i världen, men det vet vi ju redan. Vi matas med elände överallt. Så jag tänkte att jag hoppar över den biten i år...
Som vanligt händer det mycket i livet, trots att det inte känns så alltid, men några axplock:
Trots pensioneringen förra sommaren så jobbade jag lite från jan till maj och tur var väl det eftersom pengarna bara rann vidare i det nya vattenburna värmesystemet som jag installerade. Så nu kan jag sitta här på julafton, när det är 10 minusgrader ute och det är alldeles varmt och mysigt inne
Annat som hänt av vikt är ju att lilla Teodor, Majas lillebror, kom till världen i mars. Odlingarna frodades och vi med dem. Kjelle drar in pengar till hushållet och jag fortsätter att mest bara göra av med dem...
Hela släkten är nu samlad runt Norrköping, varför en gammal mormoster får se "barnbarn" trots avsaknaden av barn, ganska ofta.
Lilla mamma har blivit 86 och har det så bra hon kan. Hon kommer hit ibland och mest sitter o njuter. Trädgårdsarbetet får jag behålla för mej själv.
Projekten är fortfarande många, men jag försöker i alla fall avsluta något lite då och då. Så förutom värmen har jag jobbat hårt på att få det nya badrummet ,på bottenvåningen klart till jul och jag hann!
Så nu väntar jag bara på att världen ska vakna, jag ska gå o fräsha upp mej och sen ska vi hämta mamma, för en lugn julafton med syskon o respektive..
Imorgon blir det full fart igen, med kalkon, massa paket och barn på Svärtinge udde, för första gången.
Så vad mer kan man önska, ja fred på jorden förstås, men en Välsignad jul med dem som du älskar önskar jag och min man, dej och de dina. Med förhoppning att 2024 ska bli ett bättre år än det förra. Kram på er där ute.
nyår
Oftast försöker jag skriva runt jul, det är ju fortfarande lite runt, även om det hunnit bli nyårsafton.
Tid, lust, ork eller bara inspirationen som inte infann sig kanske.
Försöker i alla fall sammanfatta lite vad som hänt 2022: det började väl ganska lugnt vad jag minns; jobbet flöt på, såg till att ha tid att hälsa på mamma innan Kjelle slutade på dagarna...den lediga dagen gick åt att fixa hemma eller på Solrosvägen, men tankarna att man kanske inte skulle behöva ett "riktigt" jobb för att överleva tog överhanden och jag sa upp mej. Maj är hektisk i planteringssvängen och jag jobbade hårt med att få ordning på mina odlingar, som blev nästan så bra som jag hoppats (sen gick det lite utför senare men..)
Men sen började den stora flyttsvängen i familjen. Sussi flyttade till sommarstugan, eftersom hon fick jobb i Norrköping, Pelle köpte lägenhet i Finspång, med renoveringsbehov! och eftersom den var tvungen att bli inflyttningsklar på en månad så blev det en del jobb för storasyster. Hann sedan med att fixa lite på hemmafronten igen, men klantade tyvärr till det så vänsterhanden blev obrukbar hela sommaren. Det blev en lugn semester - ganska skönt!
Sen var det någon som ville bli av med en friggebod, så jag tog ner den och nu står den så fint i trädgården och är en nästan färdig bastu.
När man odlar mycket måste det sen tas om hand, det som inte rådjuren mumsade i sig, o flera hundra kilo potatis lyfter man inte upp ur jorden på en feskvart.
Vet faktiskt inte riktigt var tiden som ledighetskommitte tagit vägen, men det är skönt att få bestämma lite mer själv vad man gör...
Och på tal om flyttande så saknade Lasse tydligen Sussi för mycket så de sålde huset i Stockholm o bor sen typ novemeber i en stor lägenhet mitt i Norrköping, båda två. Då var det bara Victor kvar där upp i hufvudstaden, men som tur var fick de ett bra bud för sin lägenhet och sedan några veckor tillbaka bor den lilla familjen, som snart ska bli lite större, också i Norrköpings city!
Lovisa o familjen bor kvar i Krokek o håller oss sysselsatta, om vi vill.
Höll nästan på att glömma Turbo o Taxi två underbara katter som flyttade in på Kjells födelsedag och är en ständig källa till mys sedan dess.
Ganska skönt att ha något att fokusera på i en värld som blir allt mer deprimerande. Det är Putin med krig o ekonomikris, men ett Sverige med den lilla maktgalna statsministern som går i Sd:s ledband känns långt ifrån säkert, men vi klarar oss nog och med gemensam ansträngning så tycker jag vi försöker göra nästa år till ett bättre år än det som just passerat!
Vi börjar med att skåla in det nya, sen sätter vi några frön och jobbar på att i alla fall någon gång ibland göra något lite extra för någon...
Så får vi se, tro och hoppas att 2023 blir ett Gott Nytt år för oss alla.
Kram på er därute. Monika o Kjell
LIte sent..
Jo skulle man kanske kunna säga att det blev lite körigt...i år igen.
Det är juldagsmorgon, strax efter 7 o jag sitter i soffan o njuter av spraket från brasan. Ja under en filt naturligtvis..Det är 10 grader kallt ute, vilket gör att vårt gamla hus har lite svårt att hålla värmen.
Julaftonen blev ganska lugn; Sussi o Lasse hämtade mamma och kom hit vid lunch, sen kom Pelle en stund innan nattpasset började för hans del.Så det blev vi 5, med Kjelle naturligtvis, god mat lite godis o sånt. Sen fick vi gå o lägga oss för att klara av dagens prövning med alla syskonbarn och barnbarn, på samma gång, på samma ställe...
Stället blir Solrosvägen, vilket då var en av sakerna som hände detta år...Det började med att vi bestämde oss för att det var tid att sälja sommarstugan, ni vet rucklet vi köpte för 7 år sedan, renoverade o sen hyrde ut i några år. I Coronans fotspår var folk villiga att betala dyrt för ett hus på landet. Vi räknade med att få en del över, så vi erbjöd den lilla familjen (Lovisas) i Norge att vi kunde hjälpa dem att köpa nåt att bo i om de kom hem till Sverige. De funderade och sa sen att, Nej de skulle stanna ett tag till. Vi började fundera på vad vi vill göra nu, med lite pengar över. Kollade på husbil och så. Sen ringde hon en dag och frågade om erbjudandet stod kvar och vad kan man säga? Så vi började leta hus, i Krokek ville de bo. Dåligt med hus och huggsexa om de som fanns gjorde att det började brännas med tiden...Så dök Solrosvägen upp, ett renoveringsobjekt med acceptabelt pris, men med ett inte helt avslutat dödsbo, så blev det inte bättre än att tillträdet bara blev en månad innan Norgefamiljen skulle vara på plats. Mycket hårt arbete och hjälp från både mina och Lovisas syskon med familjer, så blev det då ganska inflyttningsklart. Sommaren och många lediga dagar under hösten har tillbringats där då en del var kvar att göra och allt fungerar inte som det ska men...NU ska det alltså ske: hela familjen ska fira jul i huset på Solrosvägen, 14 stycken med ett spann på 83 år, från Maja: dryga ett till lilla mamma 84!
Ja mamma, is still going strong. Hon har också flyttat, i somras. Hon tyckte inte om ensamheten och behöver ju lite extra stöd, så hon fick plats på ett av "mina" äldreboenden; där hon har underbar personal omkring sig och lite tanter att sitta och snacka med om hon vill. Annars har hon ett eget litet kryp in med alla sina gamla saker och minnen. Att jag jobbar där och kan titta in till henne nån timme, innan det är dags att samåka hem med Kjelle i laddhybriden, är ju en bonus.
Så nu sitter vi här, fortfarande i Kolmårdsskogen, med ett lite halvfärdigt kök, där diskmaskinen väntar på en koppling och några tegelstenar ska dit vid nya vedspisen och undrar hur livet ska te sig nästa år...en sak är ju säker: att det blir ju aldrig riktigt som man tänkt sej, men oftast så blir det ju bra till slut.
Med historiens vingslag, med fortsatt pandemi, en första kvinnlig statsminister, massor med dagisbaciller, fina människor som har lämnat oss, andra som har kommit närmare och en förhoppning att året som kommer ska bli det där när vi verkligen ska hinna med och tänka på oss själva och må bra, så vill vi passa på att önska en fortsatt mysig julhelg, med allt vad det kan innebära.
Kram på er där ute och välkomna in i värmen.
God fortsättning och ett Gott Nytt innehållsrikt år önskar Vi, jag och Kjell, er alla.
Ännu ett år och vilket år sen...
Det är julaftonsmorgon 2020…hade önskat jag kunde säga att snön ligger djup på taken o endast Kjell är vaken. Men så är det ju inte Kjell sover i enslig vrå o inte en gnutta snö vi få…
Annars är ju allt precis som vanligt…vi är mycket för oss själva här mitt uti skogen, ja det förstås alla andra har också varit mer för sej själva i år, va skönt att ni också hittat lugnet i naturen, eller hur det var.
Lugnt har det väl inte heller varit detta år. Vi tror ju varje år att vi ska dra ner på projekten lite och få lite mer tid att bara sitta o glo, men vem vill sitta o glo? Vet inte riktigt hur det började, året som blev som det blev, men ganska tidigt bestämde vi oss för att det var dags för bostadsanpassning. 55+ som vi nu båda hunnit bli, så var det väl dags för hallen att bli lite större och ett badrum på nedervåningen måste man faktiskt ha på sin ålders höst. Så där en 15-20 m2, en hall som omfamnar dej med sitt mys när du kommer och en toa som förmodligen kommer komma dit nästa år i alla fall. Skönt med lite spejs för leriga stövlar och annat, som behövs här ute i skogen. Framemot sista helgen innan jul kom också den sista stenplattan på plats utanför dörren, så renen, kälken och jultomten nu kan stå fint utanför huset. Trappan är under planering, så snart så…
Familjen förändras och precis efter att vi sist hördes kom Caspian äntligen till världen, i Norge. Och ja, jag blev mormoster för andra gången. Sen fick vi vänta ända till Kjelles födelsadag, men då kom hon farmosters lilla Maja. Det var en hård start, men sen har hon inte gjort annat än charmat oss med sina stora, vackra ögon. Alla dom stolta föräldrarna tävlar om hur duktiga barnen är, men inget av de här två har varit med, varken i snickarbon eller vart nånting att spela fotboll med ännu…däremot Levis, som börjar närma sig 4 kan man ju ha lite kul med nu, vilket är extra kul när Wille 13 år, nu har växt om mej och är mycket svår att finta bort.
Ja det var syskonbarn o syskonbarnbarn o så var de di gamle…Mamma is still going strong, har flyttat till en liten mysig lägenhet med stor balkong, mitt inne i stan och fått lite hemtjänst. Kjelles mamma däremot, somnade in i somras strax efter sin 90-årsdag. Mina syskon; Sussi har nog inte bytt jobb på hela året medan bror Pelles liv förändras hela tiden…Häromdagen hjälpte jag honom att flytta pick o pack till en lägenhet, strax bredvid mammas, där han nu blir hemma, för att sen i januari börja jobba i Norrköping igen. Kul för oss men mest för Wille som får pappa på boavstånd igen. Kjelles syskon är, förutom lillasyster, i ett annat skede av livet, där alla nu är pensionärer och vi avundas dem detta, men vår tid kommer väl med vad det lider…
Lider gör ju världen, men den får vila i frid detta konstiga år, som förhoppningsvis kan följas av ett där allting ordnar upp sej och vi ändå kan ta med oss en ökad medvetenhet om att vi kanske måste tänka på hur vi lever, så att vi får fortsätta göra det i en värld, som blivit lite fattigare, men med en förhoppning att det gjort oss lite bättre på att ta hand om den och varandra. Så under, 2021, när vi hoppas vi får kramas och sjunga igen, kan vi väl försöka komma ihåg att ta vara på det vi faktiskt har; naturen, familjen och en massa toappaper, vilket är en av de få saker vi kan vara säkra på att vi faktiskt aldrig behöver vara utan i landet Sverige, fullt av skog!
Ta hand om dej och de dina så får vi se när vi syns.
Kram och en önskning om en fin och GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!
önskar Monika o Kjell
2019...
Kolmården 23 december 2019
Det är mörkt, mörkaste november sen dom började mäta, mycket ser mörkt ut, elände, klimatkris och till och med julvärden är Mörck…
Men vet ni imorgon tänder hon ljuset, o i almanackan har det redan vänt och det ser vi ju på hönsen, som börjat värpa igen. Vad gäller klimatkrisen så hoppas vi ju på Greta o Greta effekten. Världen i stort och Norrköping i smått verkar ju styras av mindre vetande gubbar med mycket lustiga frisyrer och det kan vi ju inte göra så mycket åt, men vi kanske inte behöver låta oss nedslås av detta utan försöka glädjas i det lilla, se det goda och glada.
Ser på Lerins lärlingar på tv – underbart, väntar på att Norges befolkning ska öka med en liten och tänker på de bra saker som ändå hänt under året: Trots novembermörkret har solpanelerna gett väldigt nära så mycket som de lovade, våren o sommarens vedermödor gjorde, trots torkan, att potatis o grönsaker frodades gott. Ett sommarlov mellan 1 juni och 15 augusti hjälpte naturligtvis både grödor och orken att räcka längre.
Sommaren var även bröllopens tid; Sussi sa ja till sin Lasse i maj och Pelle sa ja till sin Camilla i juni och efter det fick vi en fin liten resa till Tyskland och några dagar i Höganäs innan det var dags att med ny kraft ta tag i nya jobbet, numera i Norrköpings kommun.
Under hösten har vi haft några småprojekt som gjort livet både varmare och mysigare i vårt älskade Fridelund: en kamin på övervåningen och innerfönster på glasverandan, som nu även kan nyttjas i det något ljusare vintermörkret.
Annars försöker jag ta mina alldeles egna onsdagar och tillbringa dom i min snickarbo o göra saker som jag tycker är vackra, bara för att jag kan och vill. Förutom när jag hugger ved eller snyggar till lite i trädgården förstås. Nu är i alla fall det mesta ordnat för en lugn och fin helg med delar av familjen, god mat, lite julgodis och kanske en och annan regnfilm i nya soffan.
Vi, jag och min underbare make, önskar dej och de dina en alldeles underbar, ljus och lat jul, med nästan bara saker som gör er glada. Så ser vi med tillförsikt framåt mot ett år då vi tillsammans får arbeta för en ljusare värld!
Monika och Kjell, katten Selma och 23 hönor
julbrev igen
Det är den 22:e december och jag sitter i soffan o lyssnar på Carola. Skinkan är inte griljerad, janson inte i ugnen, julgranen inte huggen(man hugger intejulgranar annat än i Kalla Anka, man sågar dem) och inte är det städat, men nåt ska vi ju göra imorgon kväll...Efter att vagnen blivit bebolig - ja, det är lite kvar på projektet bovagn till Lovisas lilla familj, men ja, ja...
Hade en liten idé om julbrevet i år. Det skulle handla om att lägga en klapp under granen, med tid, tid för gemenskap, eftertanke och mys. Men så läste jag några av de förra julbreven och såg att det verkar vara ett ständigtåterkommande ämne det där med tid, tid vi säger att vi inte har, men så gärna vill dela och så vidare, men det blir visst aldrig så!
Så ja, det mesta är sig likt. Eller inte huset kanske eftersom det nu sitter fullt med fula solpaneler på det och tomten är kalare, eftersom vi var tvungna att ta ner ca 25 träd så solen skulle komma fram och så har vi ju förstås den, också den ganska fula, vagnen, som nu snart (imorgon) blir en bebolig plats för en liten familj. (Sussis hus blev lite för litet för alla barn och barnbarn), men annars så...
Livet går vidare, vi jobbar kvar på våra jobb, vi bor kvar i vårt älskade Fridelund och någon gång ibland så reser vi här ifrån en lite stund, i somras blev det en tripp till Tallin, men sen kommer vi alltid tillbaka för det är här vi lever, det är här vi mår bra, det är här vi gärna ser släkt och vänner på besök. Kanske vi nån gång kommer att orka ta tag i det där med tiden som vi inte tycker räcker till, men inte just idag...
Låter kanske lite deppigt, men se det hellre som lite vila från alla drömmar och projekt, som naturligtvis finns där, men vilar...Ibland måste man bara erkänna att man behöver lite vila och faktiskt tycka att det är ok att inte göra något, utan "bara" ta det lugnt och må gott.
Så nu börjar vi nästa år, 2019 med att vila lite och sen så tar vi en dag i sänder och drömmarna och projekten tar vi tag i när både ork och tid har infunnit sig.
Nu vill vi bara säga: GOD JUL och Gott NYTT ÅR till er alla som betyder så mycket för oss.
4 o ett halvt år senare...
Välkommen in..
Lite mys i värmen på glasverandan...
eller så kan vi gå in i köket o fixa lite
som vi kan äta vid det lilla bordet, med utsikt över trakten.
På övervåningen finns utrymme för gäster o lek.
o sover gör man bäst i sovrummet.
Mys framför brasan i skönsoffan
Sen kan du ta en skön dusch eller bara lätta på trycket...
Så blev det ett litet underbart hus till slut och jag får snart lite vila...
kök
Hittade ingen gammal bild på spisen, men lite o så fick vi uppleva gamla trappan/stegen...
mycket senare såg det ut så här
Idag - en spiskåpa gjord av luckan som tidigare stängde av övervåningen. Lite ny färg på så...
nu ni...
Det går framåt. 16 plankor kvar i taket, sen är det i princip klart där uppe...Före...
Efter...
Sen är det dags att ta tag i det sista i nedervåningen, lite pyssel i köket o vatten...
Det finns hopp!
2017
Glädje, hopp och eftertanke "ibland måste du skapa det du vill vara en del av" Mina julbrev har genom åren innehållit olika information, men oftast varit lika på så sätt att jag berättat roliga saker som hänt mej o min omgivning och sen har jag reflekterat över händelser i världen, som ju tyvärr oftast är deprimerande...I år tänkte jag frångå konceptet och hålla mej mest till det uppbyggliga. Elände får vi mer är vad vi behöver av och du behöver bara öppna en dagstidning (om det nu är nån mer är vi här uti skogen som läser en sån) så får du mer av det än du kan göra av med på en dag. "Skapa" heter Bauhaus magasin som kom i brevlådan en dag, ungefär samtidigt kom "hej livet" en tidning från svenska kyrkan, också denna med en hel del skapa-ord. Jag gillar innebörden av ordet skapa, men jag vet inte om själva ordet är så upphetsande...
I år har jag inte bytt jobb en enda gång även om det var lite på gång tills Norrköpings kommun berättade vad de erbjuder i lön. Inte heller Kjelle har bytt något på den fronten och för den delen har våra projekt inte heller ändrat sig nämnvärt, vilket ju tyvärr också betyder att de inte är riktigt färdiga...fast det betyder ju INTE att vi bara legat på latsidan, vi har ju skapat en hel del... Hemma på Fridelund finns det ju lite att ta tag i vare sig det är sommar eller vinter och stunderna när vi bara sitter och gör ingenting är väl, inte i dagsljus i alla fall, särskillt många. Ibland tänker jag att man kanske behöver lite mer såna stunder, stunder av eftertanke, för att få till det där optimala skapandet - vare sej det är en tanke, en idé eller kanske rent av en trävas.
På jobbet i Katrineholms kommun, går det bra, jag känner att jag har en uppgift - som är värd... där passar också citatet (från Herregud & co) "Det är ok om du inte gillar mej, alla kan ju inte ha bra smak!" mycket bra, då jag inte ser som min uppgift att bli kompis med alla utan mer få fram mitt budskap - ibland går det bra.
Vi har alla olika utmaningar att ta oss an. I "hej livet" pratar en man man om att göra en levande kyrkogård! hur mycket mer utmaning kan man få...
Familjen...har blivit fler! Jag blev i februari mormoster till den underbara lilla varelsen Levis, son till Lovisa o Kimmy, sittande på mormoderns stolta, högsta hästar därifrån igenkommande till att charma oss alla och förhoppningsvis tillbringa mycket tid i Kolmårdsskogen! Pelle, lillebror har blivit med Camilla en mycket trevlig bekantskap från staden Västervik. Lilla mamma bär sina 80 väl och fick en storfest för sin vänner här på Fridelund i somras. Av de 12 kycklingar vi fick i våras visade det sig vara 7 tuppar!, men Sussis Lasse har inget emot att hjälpa till att omsätta dessa till mat på bordet. En fick vara kvar som utbyte till den något sargade gamla tuppe, och för att generna i den ny tuppe ger chokladbruna ägg...
Så nu får vi se vad framtiden har att bringa - kanske kan grannens aspträd bli en Flintabil, kanske sommarstugan blir uthyrningsfärdig (till de redan införskaffade hyresgästerna..), kanske tom bastun kan bli brukbar med möjlig hjälp från en nygammal vänskap och lite övertalning av maken. Sen måste ju Levis ha en trädkoja, men den kanske Wille (brorson) kan komma och hjälpa honom med eftersom hans egen inte riktigt blev klar...
Ja ni ser det finns hopp om livet, planer för framtiden, en ny svarv, en massa stockar, idéer både gamla och inte ännu påkomna och glöm inte "Allt har inte en uppenbar anledning". Lev väl, hör gärna av dej och ha en lugn Jul och försök att få det ny året 2018 bli ett av de bästa!
Kram till er alla från Monika o Kjell
badrum
Det är en hel del arbete, men till slut blir det riktigt fint (men litet) tycker jag...
uppdatering
april - nytt tak
juni - el! (i mys-skåp)
Det händer lite även om det inte kommer upp här så ofta...
februari
Skitkallt, ja när man inte har nå´n el..men efter några timmar med kaminen på fullt ös kan man gå ner i vardagsrummet och värma sig, ta en medhavd kopp kaffe och den obligatoriska äggmackan.
Sen måste man upp igen på övervåningen och fortsätta med bla isoleringen.
Lite ändrade planer - med isoleringen på insaidan istället för utsidan som jag hade tänkt innan - så kan jag fixa det själv och nu under vintern.
Hoppas fortfarande på att det ska bli någorlunda klart till sommarn!
