nyathunholms

Det är julaftonsmorgon 2020…hade önskat jag kunde säga att snön ligger djup på taken o endast Kjell är vaken. Men så är det ju inte Kjell sover i enslig vrå o inte en gnutta snö vi få…

Annars är ju allt precis som vanligt…vi är mycket för oss själva här mitt uti skogen, ja det förstås alla andra har också varit mer för sej själva i år, va skönt att ni också hittat lugnet i naturen, eller hur det var.

Lugnt har det väl inte heller varit detta år. Vi tror ju varje år att vi ska dra ner på projekten lite och få lite mer tid att bara sitta o glo, men vem vill sitta o glo? Vet inte riktigt hur det började, året som blev som det blev, men ganska tidigt bestämde vi oss för att det var dags för bostadsanpassning. 55+ som vi nu båda hunnit bli, så var det väl dags för hallen att bli lite större och ett badrum på nedervåningen måste man faktiskt ha på sin ålders höst. Så där en 15-20 m2, en hall som omfamnar dej med sitt mys när du kommer och en toa som förmodligen kommer komma dit nästa år i alla fall. Skönt med lite spejs för leriga stövlar och annat, som behövs här ute i skogen. Framemot sista helgen innan jul kom också den sista stenplattan på plats utanför dörren, så renen, kälken och jultomten nu kan stå fint utanför huset. Trappan är under planering, så snart så…

Familjen förändras och precis efter att vi sist hördes kom Caspian äntligen till världen, i Norge. Och ja, jag blev mormoster för andra gången. Sen fick vi vänta ända till Kjelles födelsadag, men då kom hon farmosters lilla Maja. Det var en hård start, men sen har hon inte gjort annat än charmat oss med sina stora, vackra ögon. Alla dom stolta föräldrarna tävlar om hur duktiga barnen är, men inget av de här två har varit med, varken i snickarbon eller vart nånting att spela fotboll med ännu…däremot Levis, som börjar närma sig 4 kan man ju ha lite kul med nu, vilket är extra kul när Wille 13 år, nu har växt om mej och är mycket svår att finta bort.

Ja det var syskonbarn o syskonbarnbarn o så var de di gamle…Mamma is still going strong, har flyttat till en liten mysig lägenhet med stor balkong, mitt inne i stan och fått lite hemtjänst.         Kjelles mamma däremot, somnade in i somras strax efter sin 90-årsdag.                                    Mina syskon; Sussi har nog inte bytt jobb på hela året medan bror Pelles liv förändras hela tiden…Häromdagen hjälpte jag honom att flytta pick o pack till en lägenhet, strax bredvid mammas, där han nu blir hemma, för att sen i januari börja jobba i Norrköping igen. Kul för oss men mest för Wille som får pappa på boavstånd igen.                                                                                               Kjelles syskon är, förutom lillasyster, i ett annat skede av livet, där alla nu är pensionärer och vi avundas dem detta, men vår tid kommer väl med vad det lider…

Lider gör ju världen, men den får vila i frid detta konstiga år, som förhoppningsvis kan följas av ett där allting ordnar upp sej och vi ändå kan ta med oss en ökad medvetenhet om att vi kanske måste tänka på hur vi lever, så att vi får fortsätta göra det i en värld, som blivit lite fattigare, men med en förhoppning att det gjort oss lite bättre på att ta hand om den och varandra. Så under, 2021, när vi hoppas vi får kramas och sjunga igen, kan vi väl försöka komma ihåg att ta vara på det vi faktiskt har; naturen, familjen och en massa toappaper, vilket är en av de få saker vi kan vara säkra på att vi faktiskt aldrig behöver vara utan i landet Sverige, fullt av skog!

Ta hand om dej och de dina så får vi se när vi syns.

Kram och en önskning om en fin och GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

                                                                                önskar Monika o Kjell

                                                                                                                    Kolmården 20 december 2015

Det är en ros utsprungen…ja, inte riktigt, men nästan. Det är 10 grader varmt och snart får vi väl ta fram gräsklipparen, istället för snöslungan...

I kväll när årets allra längsta natt är på väg, köttbullarna är stekta och lite julgodis är pysslat – då är det dags för årets efterTanke...

Ibland önskar jag att vi tänkte efter lite mer innan, ja, ja jag vet att det inte är Min starka sida, men de som bestämmer, kanske de kunde tänka lite längre o lite fortare! Men inte då, de är inte ett dugg smartare än du o jag o tänker vet jag inte ens om de gör!

Min JulTanke i år är i alla fall starkare än nå´nsin – vi måste bli snällare mot varandra!!!

Det har kommit tusentals flyktingar till vårt rika land och det är faktiskt vår skyldighet att ge lite av vårt överflöd för att de ska få ett drägligt liv! De gamla i vårt land måste ha råd att leva, ungarna måste få en schysst skola att gå till och sjukvården måste i alla fall räcka till för dem som verkligen behöver den...osv.

Det har inte varit ett strålande år för världen, sen förra julbrevet, men det visste ni ju redan. Ett litet hopp på den annars rätt nattsvarta himlen är klimatmötet, men det vågar man väl inte riktigt tro på...däremot i vår lilla värld – Kolmården går livet på ungefär som vanligt. Vi är rätt snälla mot varandra och försöker vara så snälla vi orkar mot miljön – ja, ja vi åkte till Kap Verde med flyg, men det hade tagit alldeles för lång tid att cykla o man fyller ju inte 50 mer än en gång i livet!

Kanske var det en 50-års kris eller så var det bara det att kroppen inte höll, som gjorde att jag trappade ner riktigt rejält på firman. I februari i år började jag jobba som sjukgymnast igen och så har det fortsatt hela året, nu på 60% så det finns lite tid att göra ”annat” på också.  Min allra första sjukgymnast kollega Karin kommenterade mitt val att jobba i kommunen, att ”det har Gärdetvibbar” dvs att det var ett skittråkigt jobb som vi då gjorde allt för att komma ifrån...Nu, med en hel massa mer erfarenhet och en hel del mer kunskap har jag förstått att jag faktiskt kan göra en hel del nytta där bland de 92-åriga damerna och de 27-åriga terapeuterna, känner mej faktiskt lite viktig!

Kjelle är viktig på sitt jobb också, som han nu varit på i en hel del år. Lite sena kvällar och lite helg här och där eftersom det är bara han som kan svarva o fräsa, men han klagar inte – han har inte riktigt kommit till den punkten när tiden är mer värd än pengarna, så det är hans val.

Ett val som vi blev lite pådyvlade, men faktiskt sa ja till var Selma. En söt gammal katt som flyttat från Katrineholmslandet till en lägenhet i Stockholm och inte trivdes alls. Hon kom en dag i somras, matte sa att hon trivdes och definitivt tänkte stanna så hon fick springa ut redan dag2... I november kom hon tillbaka. Då hade hon bestämt  sig för att det verkligen var här hon skulle bo. Hon kom in, la sig i en fotölj och här är hon nu!

Hönsen har fått nytt hem igen, eftersom grannen fick spader, men nu har de tidsinställd lucka och plastmattebeklätt golv, så de kan inte klaga.

Näe, vi klagar inte heller. Mitt i livet känns det nu som det har klarnat lite. Vi trivs, försöker göra det mesta så praktiskt som möjligt och samtidigt njuta så mycket som möjligt och det känns bra.

Livet är inte alltid roligt, men det är bra och vi borde dela med oss mera av det. Kan inte det bli ett nyårslöfte för nästa år?: dela med dej av något du har till någon du kanske inte ens känner. Inte för att Du måste utan för att det känns bra och rätt!          Ta hand om varandra därute – så ses vi en dag!

Och ha en underbar Jul och ett strålande gott nytt år!

                                          Kramar från oss i Fridelund              Monika och Kjell

Kolmården 2014-12-17

När jag blir stor ska jag bli en klok gumma!

När vi var små fanns det massa gamla människor man kunde sitta o prata med o lyssna på. Somliga kunde allt om mat, nå´n kunde snickra, nå´n hade varit missionär långt bort i stan o nå´n fanns där bara för att spela chinashack med just mej...En så´n skulle jag vilja bli! (Min största idol hette Astrid, hon o jag delade födelsedag, bara att min kom 63 år senare. Förresten skrev hon en massa underbara böcker, som ni kanske läst!)

De här riktigt gamla människorna är borta nu, men jag har på senare tid börjat inse att även inte så jättegamla människor gör mej gott med sin erfarenhet, sin kunskap och vad det nu kan vara. Låt oss ta vara på detta, innan det är för sent.

Strax efter jag skrivit mitt förra julbrev dog en av mina allra bästa vänner, Jocelyn bara 61 år gammal. Hon var väl inte vad vi skulle säga en gammal tant, men hon var en människa som berikat den senaste halvan av mitt liv. Jag saknar henne, men försöker istället komma ihåg allt vi delade o allt kul vi hade; 1,5 år i Öknen, 3 månader i en folkabuss eller 2 veckor i USA...

Den tidiga våren var inte så kul, eftersom jag på första jobbet för året ramlade ner med en stege... Efter drygt 3 månader kunde jag gå ordentligt o efter 6 kunde jag nästan sitta på huk igen... Ja, det var lite tungt, eftersom jag jobbade mycket under tiden, men det gick o sen kom äntligen lite sommar.

Den var varm o underbar, Kjelle firade stort o då passade vi på att ta en tur till Barcelona.

Jobben fortsatte efter sommarn, trots att jag hade tänkt ta det lite lugnare och för säkerhets skull köpte Sussi  o Lasse ett halvfärdigt hus, som nån var tvugen att hjälpa dem med...

Men resten av världen levde också sitt liv vid sidan av mitt. Wille fyllde 7 medan mamma fyllde 77, 13% av Sveriges befolkning var så besvikna på politiken att de röstade på SD...Stefan Löven upprepar sitt mantra; alla måste ta ansvar (utom han) men Malala (?) fick i alla fall Nobelpris och Charlotte Kalla är bäst i världen på skidor om man inte räknar med Norge...Kanske hände nå´t mer som jag missat, men det får vi ta nästa år!

Nu när det är 2 veckor kvar på året, ska jag börja trappa ner lite. Kanske kan projektet sommarstugan, eller det nya; bygga bastulänga med egensågat virke få ta lite plats. Vi får se, jag tänkte att jag själv skulle få ta lite plats också; ni vet förverkliga sig själv o så, eller bara sitta ner o prata med hönsen o se på träden som vajar i vinden (de som inte ska bli bastu...).

Snart är ljuset på väg tillbaka – ta vara på det, ta vara på varandra o hör gärna av dej!

En riktigt lugn och fridfull jul önskar jag dej o de dina o Kjell hälsar!

                                                                                                             Monika