hej då mamma, vi ses en annan dag
Det var så jag sa varje gång när jag gick hem. För att hon skulle veta att jag snart kom tillbaka, men att jag inte skulle ljuga och säga att det var imorgon. Hon kom inte ihåg att jag varit där mer än några minuter, men jag tror att känslan var att vi sågs ganska ofta, även om hon inte mindes.
Vi gjorde många saker tillsammans, mamma o jag. Särskillt efter att pappa gått bort. Jag köpte mitt älskade Fridelund, där hon ficka vara, odla själv, när jag fortfarande bodde i Stockholm, och umgås när jag var där.
Sen har hon fortsatt att vara här. På lite annat sätt när Kjell kom in i bilden, men ändå ofta. Det var hon som var trädgårdsmästaren. Annars hade jag nog bara haft morotsrabbatter, men nu har jag också många blomrabatter, som trots att hon inte var särskillt flitig mot ogräset de sista åren, är fina minnen av en mamma som älskade att vara här.
De sista åren när hon var mer beroende av oss hämtade vi henne alltid så hon var med när storfamiljen träffades, ofta på Fridelund, men också hos de andra barnen o barnbarnen.
Hon kunde också ta färdtjänst och vara med bara mej. Hon satt mest i en solstol och kollade på när jag jobbade i trädgården, men in i det sista skulle hon alltid ner och dra några ogrässtrån så man med andan i halsen sprang ifatt henne för att hon inte skulle ramla.
Ofta var också de gånger vi bara gick ner på byn, Åby, och på kondiset för att fika och så till Konsum för att köpa frukt, glass, lite godis och en Expressen.
Det var en omställning att gå från att ha en mamma som hjälpte mig med mycket, till att ha en mamma som behövde mej väldigt mycket, ofta tog för givet att jag var där och ändå inte kom ihåg att jag varit där...en sorg, men ändå tacksamhet för vad jag fått och även för vad jag fick vara; hennes Monkan, som kom när hon behövde. Jag gjorde så mycket och gott jag kunde, kände mej ofta otillräcklig, men idag när det är färdigt så är jag glad att jag gjorde det, även om det stundtals varit jobbigt.
För jag kan säga; jag gjorde så gott jag kunde och hon älskade mej för det.
Nu är det slut. Mamma finns inte mer, hon är äntligen med pappa igen, som hon har längtat.
Det kommer bli tomt, men också skönt att tro på att hon har det bra nu och jag ska försöka att inte ha dåligt samvete för att jag tycker det känns bra.
Ha det bra mamma, vi ses en anna dag...
