nyathunholms

Vi kom hem från vår lilla tripp till Riga i Lördags (bilder kommer snart) och jag var jättenyfiken hur det hade gått i hönsgården. Precis innan vi åkte hade nämligen Lovisa bestämt sig för att ta sina 4 kycklingar och gå ut i världen utanför hönshuset och vis av erfarenhet visste vi ju att de inte tänkte gå in för att sova igen...
När vi nu kom hem visade det sig att de var glada och nöjda, alla hönorna och deras telningar. Tuppen gick med näbben i vädret och verkade otroligt stolt över hur han klarar av sina två nya familjer. Så allt var frid och fröjd och jag tyckte där jag satt på den lilla stubben och matade allihop att de verkade leva i en idyll av vänskap och frid.
Men ack vad jag bedrog mej. I morse när jag går in i hönsgården har Lovisa bara tre kycklingar och jag ser inte den fjärde. Efter ett tag hittar jag den liggande för sig själv i gräset. Den bryr sig inte om vad de andra gör, äter inget man ger den utan ser bara ut att vilja sova. Låter det vara så, men nästa gång jag kommer dit och försöker ge den lite mat, blir en av hönorna lite galen och försöker hacka på den.
När jag tar upp den lilla försvarslösa varelsen, ser jag att den är illa åtgången på halsen. Jag ordnar en låda med mat och mys och ställer den i växthuset där det är varmt. Det går några timmar och trots att jag tom kokat en äggula gör den inga ansatser att äta. Jag har nästan gett upp hoppet, när jag går och tittar till den igen - och då äter den!
Under sena eftermiddagen både äter och dricker den en hel del, men det går bäst när den har sällskap!
Nu hoppas jag att den klarar en ensam natt i växthuset, så får vi se imorgon om vi kan göra en utflykt utanför hönsgården...
Så i den bästa av världar kan den lilla kycklingen krya på sig och få komma in i gruppen, som för övrigt har en ännu nyare liten kusin i stugan, igen!
To be continued...