nyathunholms

Gick och funderade när jag var ute och vattnade, på det här med relationer, om ord och vad olika saker betyder.
Svenskan är som vanligt lite fattig om man tex tar ensam, så har det ju två betydelser (minst). Om vi översätter det till engelska så finns ju både alone och lonely. Där alone är något som kan vara mycket positivt medan lonely sällan är det. 
Hade mycket såna här funderingar förr, men nu när jag faktiskt nästan aldrig behöver vara "lonely" så tänker jag inte på det så ofta.
Men så händer saker i livet runt omkring, som gör att man stannar upp och tänker till. Tänker på tiden när jag faktiskt till och från mådde ganska dåligt för att jag "kände mej ensam". Jag har väl aldrig haft särskillt svårt att träffa människor och få vänner och har ofta varit med i olika konstellationer av grupper. Men det finns otaliga tillfällen, då jag trots en massa människor runt omkring har känt mej så ensam - övergiven.
jag tror att många, men i alla fall jag, alltid har varit rädd att bli övergiven. Det har inte hänt många gånger i mitt liv men rädslan har funnits där och jag har hysteriskt svårt att säga hejdå till mäniskor som står mej nära.
I kyrkan fick man lära sig att man aldrig är ensam, men det funkar inte riktigt i praktiken. jag har aldrig tvivlat på Gud - inte ens när oförklarligt hemska saker hänt, men man behöver något fysiskt också, nån som talar om att man faktiskt är värdefull och INTE ensam.
Visst är det skönt att ha sin man vid sin sida, men om nu det inte går så får vi vara där för varandra och försöka minska smärtan när det känns som man är helt "lonely".
Nu ska jag ringa min syster, som känner sig väldigt lonely, medan jag sitter här "all alone", eftersom min man jobbar kväll!
Vi hörs