Ännu ett år och vilket år sen...
Det är julaftonsmorgon 2020…hade önskat jag kunde säga att snön ligger djup på taken o endast Kjell är vaken. Men så är det ju inte Kjell sover i enslig vrå o inte en gnutta snö vi få…
Annars är ju allt precis som vanligt…vi är mycket för oss själva här mitt uti skogen, ja det förstås alla andra har också varit mer för sej själva i år, va skönt att ni också hittat lugnet i naturen, eller hur det var.
Lugnt har det väl inte heller varit detta år. Vi tror ju varje år att vi ska dra ner på projekten lite och få lite mer tid att bara sitta o glo, men vem vill sitta o glo? Vet inte riktigt hur det började, året som blev som det blev, men ganska tidigt bestämde vi oss för att det var dags för bostadsanpassning. 55+ som vi nu båda hunnit bli, så var det väl dags för hallen att bli lite större och ett badrum på nedervåningen måste man faktiskt ha på sin ålders höst. Så där en 15-20 m2, en hall som omfamnar dej med sitt mys när du kommer och en toa som förmodligen kommer komma dit nästa år i alla fall. Skönt med lite spejs för leriga stövlar och annat, som behövs här ute i skogen. Framemot sista helgen innan jul kom också den sista stenplattan på plats utanför dörren, så renen, kälken och jultomten nu kan stå fint utanför huset. Trappan är under planering, så snart så…
Familjen förändras och precis efter att vi sist hördes kom Caspian äntligen till världen, i Norge. Och ja, jag blev mormoster för andra gången. Sen fick vi vänta ända till Kjelles födelsadag, men då kom hon farmosters lilla Maja. Det var en hård start, men sen har hon inte gjort annat än charmat oss med sina stora, vackra ögon. Alla dom stolta föräldrarna tävlar om hur duktiga barnen är, men inget av de här två har varit med, varken i snickarbon eller vart nånting att spela fotboll med ännu…däremot Levis, som börjar närma sig 4 kan man ju ha lite kul med nu, vilket är extra kul när Wille 13 år, nu har växt om mej och är mycket svår att finta bort.
Ja det var syskonbarn o syskonbarnbarn o så var de di gamle…Mamma is still going strong, har flyttat till en liten mysig lägenhet med stor balkong, mitt inne i stan och fått lite hemtjänst. Kjelles mamma däremot, somnade in i somras strax efter sin 90-årsdag. Mina syskon; Sussi har nog inte bytt jobb på hela året medan bror Pelles liv förändras hela tiden…Häromdagen hjälpte jag honom att flytta pick o pack till en lägenhet, strax bredvid mammas, där han nu blir hemma, för att sen i januari börja jobba i Norrköping igen. Kul för oss men mest för Wille som får pappa på boavstånd igen. Kjelles syskon är, förutom lillasyster, i ett annat skede av livet, där alla nu är pensionärer och vi avundas dem detta, men vår tid kommer väl med vad det lider…
Lider gör ju världen, men den får vila i frid detta konstiga år, som förhoppningsvis kan följas av ett där allting ordnar upp sej och vi ändå kan ta med oss en ökad medvetenhet om att vi kanske måste tänka på hur vi lever, så att vi får fortsätta göra det i en värld, som blivit lite fattigare, men med en förhoppning att det gjort oss lite bättre på att ta hand om den och varandra. Så under, 2021, när vi hoppas vi får kramas och sjunga igen, kan vi väl försöka komma ihåg att ta vara på det vi faktiskt har; naturen, familjen och en massa toappaper, vilket är en av de få saker vi kan vara säkra på att vi faktiskt aldrig behöver vara utan i landet Sverige, fullt av skog!
Ta hand om dej och de dina så får vi se när vi syns.
Kram och en önskning om en fin och GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!
önskar Monika o Kjell
